Tränare Strandlunds skägg fortsätter att växa
Sandviks IK - IFK Sundsvall
1-0 Daniel Brink 12"
1-1 Tobias Sahlin 45"
2-1 Jamal Neptune 80"
2-2 Anthony Allison 86"
2-3 Sergio Hinestroza 90"
Jag kan bara föreställa mig vilka sorters skrockfulla konstiga rutiner tränare Strandlund hymlade med på sin tid som spelare, påväg till Umeå fick han nämligen en fråga angående sitt vildvuxna skägg. Varför han blivit så skäggig på sistone? Förklaringen: "Så länge IFK inte förlorar så kommer skägget att växa!" Efter söndagsmatchen mot Sandvik växer skägget alltså åtminstone en vecka till.
Efter två spelmässigt bländande halvlekar borta mot Umeålaget Sandviks kunde IFK bärga tre pinnar - No Wait, this is the true story..
Laget som startade:
Jonas
Larsa - Per - Jocke - Staffan
Gissan - Hoffe - Samuel
Sigge - Jay - Salle
En del förändringar sedan sist alltså, Jonas in istället för avstängde undertecknad, Larsa in som högerback, Hoffe klev in i mittplanen sedan Kiwi lämnat för Härnta och Gissan vikarierade för Eje (skadad).
Årets sämsta halvlek
I en match som hade det mesta förutom just bra spel kunde hemmaspelande Sandvik vaska fram matchens allra första målchanser, första gången efter fem minuter då en hemmaspelare bryter ett anfall och sätter bollen emellan våra mittbackar som friställer hemmalagets vindsnabbe nr16 som skjuter utanför. Några minuter senare är Jonas ute på vift efter ett inlägg som han missbedömer men hemmalaget hinner inte snappa upp bollen som rinner över sidlinjen.
Minuten senare ringer det för första gången, ett inkast på IFK:s vänsterkant och en passning in i mittplanen ger Daniel Brink metern och möjligheten att sikta in sig rejält - med matchens hårdaste spark sitter bollen kryssribba in från 35 meters håll, otagbart för stackars Jonas i kassen. Bara att lyfta på hatten med en suck.
Första halvlek är raka motsatsen till vad som brukar kallas skönspel , tror jag räknade antalet passningar inom lagen (detta gäller både IFK och Sandvik) till max sex kanske sju. Planen som inte alls var i speldugligt skick bidrog förstås med sitt. Ett tydligt exempel av hur hela halvleken (läs matchen) såg ut är när Salle och Samuel springer med fullfart rakt på varandra och motståndarna snor bollen.
Vi vaskar ändå fram ett par bra chanser under första halvlek, Salle snurrar på vänsterkanten och slår ett inlägg som Jay tåar strax utanför, Gissberg slår en bra frispark där samme Jay missar ett ännu bättre läge, bollen utanför stolpen.
Strax innan domaren hinner sätta pipan i munnen för att blåsa av halvleken kastar Larsa ett snabbt inkast till Samuel som tar sig förbi sin bevakning och kan med ett misslyckat inspel ändå nå Salle som suger åt sig bollen och kan med kraft och styrka vända bort sin gubbe och med en tåpaj stänka in 1-1. Psykologiskt viktigt!
Tio minuter räckte
Det dröjer inte lång tid i andra halvlek innan Sandvik får en gyllene chans att ta ledningen, ett instick där Sandviksspelaren får bollen lite för långt ifrån sig kommer Jonas ut och ska plocka bollen, dock missbedömer han situationen och spelaren hinner peta bollen förbi honom, efter ett inspel blir det kalabalik och en svartgul faller men domaren friar.
Från vårat håll skapas det också några chanser, vår målkung Jay drar iväg en frispark ur skapligt läge där målis tippar till hörna, tio minuter senare skulle han få matchens solklaraste chans där han i en kontring sprintar ifrån jagande hemmabackar för att avsluta mitt på - retur rakt ut som snappas upp av Salle men en svartgul klädd hinner få fram benet, bollen ut till en resultatlös hörna.
Matchen går i stå under andra och jag får flera gånger påminna mig själv om att det faktiskt är en division tre, och inte division fyra match jag ser.
Just när man inte kunde tro att det kan bli mer tråkigt att kolla på matchen händer istället allt, från ingenstans kommer 2-1 till hemmalaget där Hoffe med en gubbe i ryggen spelar hem bollen till Jonas, som ska sparka upp bollen i banan på en touch. Ni minns att jag nämnde skicket på planen? Istället för att träffa bollen och skicka den all världens väg så studsar den oroligt och Jonas sparkar världens största hål i luften, Sandviks forwarden kan något förvånad springa in med bollen i mål. Och någonstans här vaknar vi ...
Anders och Tobbe gör direkt ett par ändringar där vi byter Samuel mot Ayhan och flyttar fram med ett 3-4-3 istället för 4-3-3, hemmalaget blir tillbaka tryckta sista tio och vi får Dubbel utdelning - NOLL poäng blir på några få minuter istället TRE. I matchens 85:e kvitterar Sandviks keeper målvaktstatistiken för målvaktstavlor. Jays misslyckade frispark (?) letar sig högt upp bland molnen och innan den i minut 86 landar i burgavelns högra hörn.
Men där kan vi väl inte vara nöjda mot en jumbo? Nej när klockan tickar upp på nittio minuter sparkar Jonas iväg en inspark som Salle skarvar i djupet på Jay, dålig första touch som gör att bollen rinner iväg höger utanför hemmamålis straffområde. Andra touchen är bra och tredje är perfekt, med ett inspel snett inåt kan Sergio möta för 3-2 målet och glädjen och lättnaden är förstås Total!!
Hemresan till Sundsvall vart på tio minuter alltså rejält mycket kortare och detta gör att vi ändå har häng på en topp-tre placering, nästa helg väntar en hemmamatch mot Robertsfors och jag ska ändå inte säga att vi är avhängda från ett kval. Sålänge den realistiska chansen finns lever hoppet. Låt skägget växa!
#1
1-0 Daniel Brink 12"
1-1 Tobias Sahlin 45"
2-1 Jamal Neptune 80"
2-2 Anthony Allison 86"
2-3 Sergio Hinestroza 90"
Jag kan bara föreställa mig vilka sorters skrockfulla konstiga rutiner tränare Strandlund hymlade med på sin tid som spelare, påväg till Umeå fick han nämligen en fråga angående sitt vildvuxna skägg. Varför han blivit så skäggig på sistone? Förklaringen: "Så länge IFK inte förlorar så kommer skägget att växa!" Efter söndagsmatchen mot Sandvik växer skägget alltså åtminstone en vecka till.
Efter två spelmässigt bländande halvlekar borta mot Umeålaget Sandviks kunde IFK bärga tre pinnar - No Wait, this is the true story..
Laget som startade:
Jonas
Larsa - Per - Jocke - Staffan
Gissan - Hoffe - Samuel
Sigge - Jay - Salle
En del förändringar sedan sist alltså, Jonas in istället för avstängde undertecknad, Larsa in som högerback, Hoffe klev in i mittplanen sedan Kiwi lämnat för Härnta och Gissan vikarierade för Eje (skadad).
Årets sämsta halvlek
I en match som hade det mesta förutom just bra spel kunde hemmaspelande Sandvik vaska fram matchens allra första målchanser, första gången efter fem minuter då en hemmaspelare bryter ett anfall och sätter bollen emellan våra mittbackar som friställer hemmalagets vindsnabbe nr16 som skjuter utanför. Några minuter senare är Jonas ute på vift efter ett inlägg som han missbedömer men hemmalaget hinner inte snappa upp bollen som rinner över sidlinjen.
Minuten senare ringer det för första gången, ett inkast på IFK:s vänsterkant och en passning in i mittplanen ger Daniel Brink metern och möjligheten att sikta in sig rejält - med matchens hårdaste spark sitter bollen kryssribba in från 35 meters håll, otagbart för stackars Jonas i kassen. Bara att lyfta på hatten med en suck.
Första halvlek är raka motsatsen till vad som brukar kallas skönspel , tror jag räknade antalet passningar inom lagen (detta gäller både IFK och Sandvik) till max sex kanske sju. Planen som inte alls var i speldugligt skick bidrog förstås med sitt. Ett tydligt exempel av hur hela halvleken (läs matchen) såg ut är när Salle och Samuel springer med fullfart rakt på varandra och motståndarna snor bollen.
Vi vaskar ändå fram ett par bra chanser under första halvlek, Salle snurrar på vänsterkanten och slår ett inlägg som Jay tåar strax utanför, Gissberg slår en bra frispark där samme Jay missar ett ännu bättre läge, bollen utanför stolpen.
Strax innan domaren hinner sätta pipan i munnen för att blåsa av halvleken kastar Larsa ett snabbt inkast till Samuel som tar sig förbi sin bevakning och kan med ett misslyckat inspel ändå nå Salle som suger åt sig bollen och kan med kraft och styrka vända bort sin gubbe och med en tåpaj stänka in 1-1. Psykologiskt viktigt!
Tio minuter räckte
Det dröjer inte lång tid i andra halvlek innan Sandvik får en gyllene chans att ta ledningen, ett instick där Sandviksspelaren får bollen lite för långt ifrån sig kommer Jonas ut och ska plocka bollen, dock missbedömer han situationen och spelaren hinner peta bollen förbi honom, efter ett inspel blir det kalabalik och en svartgul faller men domaren friar.
Från vårat håll skapas det också några chanser, vår målkung Jay drar iväg en frispark ur skapligt läge där målis tippar till hörna, tio minuter senare skulle han få matchens solklaraste chans där han i en kontring sprintar ifrån jagande hemmabackar för att avsluta mitt på - retur rakt ut som snappas upp av Salle men en svartgul klädd hinner få fram benet, bollen ut till en resultatlös hörna.
Matchen går i stå under andra och jag får flera gånger påminna mig själv om att det faktiskt är en division tre, och inte division fyra match jag ser.
Just när man inte kunde tro att det kan bli mer tråkigt att kolla på matchen händer istället allt, från ingenstans kommer 2-1 till hemmalaget där Hoffe med en gubbe i ryggen spelar hem bollen till Jonas, som ska sparka upp bollen i banan på en touch. Ni minns att jag nämnde skicket på planen? Istället för att träffa bollen och skicka den all världens väg så studsar den oroligt och Jonas sparkar världens största hål i luften, Sandviks forwarden kan något förvånad springa in med bollen i mål. Och någonstans här vaknar vi ...
Anders och Tobbe gör direkt ett par ändringar där vi byter Samuel mot Ayhan och flyttar fram med ett 3-4-3 istället för 4-3-3, hemmalaget blir tillbaka tryckta sista tio och vi får Dubbel utdelning - NOLL poäng blir på några få minuter istället TRE. I matchens 85:e kvitterar Sandviks keeper målvaktstatistiken för målvaktstavlor. Jays misslyckade frispark (?) letar sig högt upp bland molnen och innan den i minut 86 landar i burgavelns högra hörn.
Men där kan vi väl inte vara nöjda mot en jumbo? Nej när klockan tickar upp på nittio minuter sparkar Jonas iväg en inspark som Salle skarvar i djupet på Jay, dålig första touch som gör att bollen rinner iväg höger utanför hemmamålis straffområde. Andra touchen är bra och tredje är perfekt, med ett inspel snett inåt kan Sergio möta för 3-2 målet och glädjen och lättnaden är förstås Total!!
Hemresan till Sundsvall vart på tio minuter alltså rejält mycket kortare och detta gör att vi ändå har häng på en topp-tre placering, nästa helg väntar en hemmamatch mot Robertsfors och jag ska ändå inte säga att vi är avhängda från ett kval. Sålänge den realistiska chansen finns lever hoppet. Låt skägget växa!
#1
Fiasko på samtliga plan
Besvikelsen efter dagens fadäs på Baldershov är obeskrivbar, jag har försökt att formulera mig i ord men i ärlighetens namn är det nog svårt att beskriva vad jag känner. Vi blev rånade, rånade på tre poäng, häng på toppen och glädjen av att överhuvudtaget spela fotboll. Men det var inte Stugun som rånade oss, nej inte alls.
Hade jag idag spelat för Stugun hade jag förmodligen skämts över att lämna Baldershov med en poäng, inte på grund utav insatsen utan snarare över på vilket vis man får med sig poängen.
Om vår egen insats i andra halvlek var urusel så finns det tyvärr ändå instatser som var sämre än så på Baldershov idag.
Hittade en videokomplikation på youtube som jag anser är sevärd.
Om matchen finns det för den intresserade förhoppningsvis mer att läsa i morgondagens tidningar. På bloggen får den som väntar på något gott förmodligen vänta tills nästa omgång.
Årets bästa derbylag - IFK
Kubikenborgs IF - IFK Sundsvall
1-0 Victor Sjöström 5"
1-1 Sergio Hinestroza 10"
1-2 Anthony Allison 19"
1-3 Anthony Allison 63"
1-4 Andreas Ejerås 88"
Matchreferat brukar kanske bli som bäst med lite distans till matchen, så ett dygn efter årets andra derbyseger känner jag mig redo att ge er min version av Kuben - IFK. För andra gången iår knäpper vi kubarna på näsan -precis som sist tar vi steget förbi i tabellen. Topp tre är inom räckhåll redan nästa omgång och med ett nytt spelsystem är jag helt övertygad om att vi kommer klättra.
Laget som startade:
CG
Mio - Per - Jocke - Staffan
Samuel - Kiwi - Eje
Sigge - Jay - Salle
Ett Soldränkt Kuben IP
Timmen innan avspark regnade det friskt över Sundsvall och åska och blixtar härjar runt staden - Till avspark var solen tillbaka och efter ett snack mig och kapten Axelsson emellan kom vi överens om att byta planhalva om vi vann slantsinglingen, självklart för första gången för säsongen vinner el capitano - Sidbyte och stekande sol i vitkläddas ögon. Efter en inledning med ett par otroligt onödiga frisparkar i fina inspelslägen slänger kubens Örjan Larsson iväg en vänsterpastej in i vårat straffområde - för undertecknad försvinner bollen helt och hållet i solen, när bollen landar sitter den på knoppen hos en gulsvart. Vart var markeringen? Nickskarv och 1-0 underläge efter fem minuter. Segt.
Tio minuter in i matchen får Sergio bollen ute till höger - tio meter in på hemmalagets planhalva, gör det han är bäst på och tar sig med full fart förbi tre kubare innan han fri med Östman i kassen otagbart sätter bollen i borte burgaveln. Fult.
Vi fortsätter att ta ett par onödiga frisparkar och just efter en sådan skulle kuben skapa sin andra målchans, en utsträkt stortå från Mios sida ger mig chansen att glänsa, bollen byter helt bana och en reflex med högernäven fredar målet och får bollen att gå över ribban. Kort därefter slår Kiwi (?) en långboll på Salle där han i en 50/50 duell med högerbacken Putte Bolin hinner upp bollen innan kortlinjen vänster utanför kubens straffområde, efter en tackling axel mot axel får kubenspelaren veta hur det känns att tackla 100 panner Stödebo, perfekt inlägg från Salles fot och Jay möter på volley för 2-1.
Jay, Kiwi och Sam jublar efter Jays volley som betydde 2-1 för IFK.
Foto: Therése Ny
Sista målchansen i halvleken får kuben, edin tillika kapten visar krut i vänsterdojan och bombar mot borte krysset, tvingar undertecknad att sträcka ut alla sina 180cm. Paus och ledning.
Mittplanen är IFK-land
Vi vet att Sankalas 4-2-3-1 system ger laget en trygghet att rulla boll på sina innermittfältare för att på så vis styra matchen därifrån, vi vet också att man har unga duktiga killar på dessa positioner - igår kom de ingenstans. Vi snackade i halvtid om att våga hålla i bollen en hundradel - sekund längre i spelsekvenserna. Och efter två byten lyckas vi också med det. Mio ut och Hoffe in som ny högerback, Samuel ut och Frankie in på mitten.
Första målchansen i halvleken får dock hemmalaget, Edin inblandad igen där han tar sig förbi hoffe och med ett känslig vänsterinspel slår bollen förbi båda bröderna Axelsson innan den hittar fötterna på förre IFK:aren Bergman som avslutar utan att kunna näta (IFK-hjärta?).
Istället kan vi efter någon halvchans från Sigge istället rulla bollen bra utanför kubens straffområde där Frankie hittar en instickare på Eje som med en snabb vändning skapar sig ett friläge men för att bara hundradelen senare bli kapad - inget snack om saken och domaren pekar på straffpunkten. Fram kliver Jay som drypsäkert lurar burväktare åt ett håll och sätter bollen i det andra, två fullträffar till i målprotokollet från hans sida.
Kuben försöker efter 3-1 att trycka på framåt med vägde förvånansvärt lätt den här gången, efter en 10-15 minuters period av lite bollrull utan att egentligen skapa nånting verkar man tröttna och istället tvingas gulsvart att börja jaga bollen medans vi rullar runt den. I slutet på matchen kan vi efter snyggt bolldrill sätta spiken i kistan där Eje får friläge och är säkerheten själv när han chippar in 4-1:an över en utrusande hemmamålvakt.
Alltså ytterligare tre derbypoäng och nu kan vi bara se framåt och uppåt, med ett nytt spelsystem, ett nyvunnet självförtroende och ett par nya Riktigt duktiga spelare påväg in i truppen kan vi med tillförsikt se fram emot restrerande matcher av höstsäsongen, håll tummarna för att glappet till toppen inte är för stort.
1#
1-0 Victor Sjöström 5"
1-1 Sergio Hinestroza 10"
1-2 Anthony Allison 19"
1-3 Anthony Allison 63"
1-4 Andreas Ejerås 88"
Matchreferat brukar kanske bli som bäst med lite distans till matchen, så ett dygn efter årets andra derbyseger känner jag mig redo att ge er min version av Kuben - IFK. För andra gången iår knäpper vi kubarna på näsan -precis som sist tar vi steget förbi i tabellen. Topp tre är inom räckhåll redan nästa omgång och med ett nytt spelsystem är jag helt övertygad om att vi kommer klättra.
Laget som startade:
CG
Mio - Per - Jocke - Staffan
Samuel - Kiwi - Eje
Sigge - Jay - Salle
Ett Soldränkt Kuben IP
Timmen innan avspark regnade det friskt över Sundsvall och åska och blixtar härjar runt staden - Till avspark var solen tillbaka och efter ett snack mig och kapten Axelsson emellan kom vi överens om att byta planhalva om vi vann slantsinglingen, självklart för första gången för säsongen vinner el capitano - Sidbyte och stekande sol i vitkläddas ögon. Efter en inledning med ett par otroligt onödiga frisparkar i fina inspelslägen slänger kubens Örjan Larsson iväg en vänsterpastej in i vårat straffområde - för undertecknad försvinner bollen helt och hållet i solen, när bollen landar sitter den på knoppen hos en gulsvart. Vart var markeringen? Nickskarv och 1-0 underläge efter fem minuter. Segt.
Tio minuter in i matchen får Sergio bollen ute till höger - tio meter in på hemmalagets planhalva, gör det han är bäst på och tar sig med full fart förbi tre kubare innan han fri med Östman i kassen otagbart sätter bollen i borte burgaveln. Fult.
Vi fortsätter att ta ett par onödiga frisparkar och just efter en sådan skulle kuben skapa sin andra målchans, en utsträkt stortå från Mios sida ger mig chansen att glänsa, bollen byter helt bana och en reflex med högernäven fredar målet och får bollen att gå över ribban. Kort därefter slår Kiwi (?) en långboll på Salle där han i en 50/50 duell med högerbacken Putte Bolin hinner upp bollen innan kortlinjen vänster utanför kubens straffområde, efter en tackling axel mot axel får kubenspelaren veta hur det känns att tackla 100 panner Stödebo, perfekt inlägg från Salles fot och Jay möter på volley för 2-1.
Jay, Kiwi och Sam jublar efter Jays volley som betydde 2-1 för IFK.
Foto: Therése Ny
Sista målchansen i halvleken får kuben, edin tillika kapten visar krut i vänsterdojan och bombar mot borte krysset, tvingar undertecknad att sträcka ut alla sina 180cm. Paus och ledning.
Mittplanen är IFK-land
Vi vet att Sankalas 4-2-3-1 system ger laget en trygghet att rulla boll på sina innermittfältare för att på så vis styra matchen därifrån, vi vet också att man har unga duktiga killar på dessa positioner - igår kom de ingenstans. Vi snackade i halvtid om att våga hålla i bollen en hundradel - sekund längre i spelsekvenserna. Och efter två byten lyckas vi också med det. Mio ut och Hoffe in som ny högerback, Samuel ut och Frankie in på mitten.
Första målchansen i halvleken får dock hemmalaget, Edin inblandad igen där han tar sig förbi hoffe och med ett känslig vänsterinspel slår bollen förbi båda bröderna Axelsson innan den hittar fötterna på förre IFK:aren Bergman som avslutar utan att kunna näta (IFK-hjärta?).
Istället kan vi efter någon halvchans från Sigge istället rulla bollen bra utanför kubens straffområde där Frankie hittar en instickare på Eje som med en snabb vändning skapar sig ett friläge men för att bara hundradelen senare bli kapad - inget snack om saken och domaren pekar på straffpunkten. Fram kliver Jay som drypsäkert lurar burväktare åt ett håll och sätter bollen i det andra, två fullträffar till i målprotokollet från hans sida.
Kuben försöker efter 3-1 att trycka på framåt med vägde förvånansvärt lätt den här gången, efter en 10-15 minuters period av lite bollrull utan att egentligen skapa nånting verkar man tröttna och istället tvingas gulsvart att börja jaga bollen medans vi rullar runt den. I slutet på matchen kan vi efter snyggt bolldrill sätta spiken i kistan där Eje får friläge och är säkerheten själv när han chippar in 4-1:an över en utrusande hemmamålvakt.
Alltså ytterligare tre derbypoäng och nu kan vi bara se framåt och uppåt, med ett nytt spelsystem, ett nyvunnet självförtroende och ett par nya Riktigt duktiga spelare påväg in i truppen kan vi med tillförsikt se fram emot restrerande matcher av höstsäsongen, håll tummarna för att glappet till toppen inte är för stort.
1#
