Tränare Strandlunds skägg fortsätter att växa
Sandviks IK - IFK Sundsvall
1-0 Daniel Brink 12"
1-1 Tobias Sahlin 45"
2-1 Jamal Neptune 80"
2-2 Anthony Allison 86"
2-3 Sergio Hinestroza 90"
Jag kan bara föreställa mig vilka sorters skrockfulla konstiga rutiner tränare Strandlund hymlade med på sin tid som spelare, påväg till Umeå fick han nämligen en fråga angående sitt vildvuxna skägg. Varför han blivit så skäggig på sistone? Förklaringen: "Så länge IFK inte förlorar så kommer skägget att växa!" Efter söndagsmatchen mot Sandvik växer skägget alltså åtminstone en vecka till.
Efter två spelmässigt bländande halvlekar borta mot Umeålaget Sandviks kunde IFK bärga tre pinnar - No Wait, this is the true story..
Laget som startade:
Jonas
Larsa - Per - Jocke - Staffan
Gissan - Hoffe - Samuel
Sigge - Jay - Salle
En del förändringar sedan sist alltså, Jonas in istället för avstängde undertecknad, Larsa in som högerback, Hoffe klev in i mittplanen sedan Kiwi lämnat för Härnta och Gissan vikarierade för Eje (skadad).
Årets sämsta halvlek
I en match som hade det mesta förutom just bra spel kunde hemmaspelande Sandvik vaska fram matchens allra första målchanser, första gången efter fem minuter då en hemmaspelare bryter ett anfall och sätter bollen emellan våra mittbackar som friställer hemmalagets vindsnabbe nr16 som skjuter utanför. Några minuter senare är Jonas ute på vift efter ett inlägg som han missbedömer men hemmalaget hinner inte snappa upp bollen som rinner över sidlinjen.
Minuten senare ringer det för första gången, ett inkast på IFK:s vänsterkant och en passning in i mittplanen ger Daniel Brink metern och möjligheten att sikta in sig rejält - med matchens hårdaste spark sitter bollen kryssribba in från 35 meters håll, otagbart för stackars Jonas i kassen. Bara att lyfta på hatten med en suck.
Första halvlek är raka motsatsen till vad som brukar kallas skönspel , tror jag räknade antalet passningar inom lagen (detta gäller både IFK och Sandvik) till max sex kanske sju. Planen som inte alls var i speldugligt skick bidrog förstås med sitt. Ett tydligt exempel av hur hela halvleken (läs matchen) såg ut är när Salle och Samuel springer med fullfart rakt på varandra och motståndarna snor bollen.
Vi vaskar ändå fram ett par bra chanser under första halvlek, Salle snurrar på vänsterkanten och slår ett inlägg som Jay tåar strax utanför, Gissberg slår en bra frispark där samme Jay missar ett ännu bättre läge, bollen utanför stolpen.
Strax innan domaren hinner sätta pipan i munnen för att blåsa av halvleken kastar Larsa ett snabbt inkast till Samuel som tar sig förbi sin bevakning och kan med ett misslyckat inspel ändå nå Salle som suger åt sig bollen och kan med kraft och styrka vända bort sin gubbe och med en tåpaj stänka in 1-1. Psykologiskt viktigt!
Tio minuter räckte
Det dröjer inte lång tid i andra halvlek innan Sandvik får en gyllene chans att ta ledningen, ett instick där Sandviksspelaren får bollen lite för långt ifrån sig kommer Jonas ut och ska plocka bollen, dock missbedömer han situationen och spelaren hinner peta bollen förbi honom, efter ett inspel blir det kalabalik och en svartgul faller men domaren friar.
Från vårat håll skapas det också några chanser, vår målkung Jay drar iväg en frispark ur skapligt läge där målis tippar till hörna, tio minuter senare skulle han få matchens solklaraste chans där han i en kontring sprintar ifrån jagande hemmabackar för att avsluta mitt på - retur rakt ut som snappas upp av Salle men en svartgul klädd hinner få fram benet, bollen ut till en resultatlös hörna.
Matchen går i stå under andra och jag får flera gånger påminna mig själv om att det faktiskt är en division tre, och inte division fyra match jag ser.
Just när man inte kunde tro att det kan bli mer tråkigt att kolla på matchen händer istället allt, från ingenstans kommer 2-1 till hemmalaget där Hoffe med en gubbe i ryggen spelar hem bollen till Jonas, som ska sparka upp bollen i banan på en touch. Ni minns att jag nämnde skicket på planen? Istället för att träffa bollen och skicka den all världens väg så studsar den oroligt och Jonas sparkar världens största hål i luften, Sandviks forwarden kan något förvånad springa in med bollen i mål. Och någonstans här vaknar vi ...
Anders och Tobbe gör direkt ett par ändringar där vi byter Samuel mot Ayhan och flyttar fram med ett 3-4-3 istället för 4-3-3, hemmalaget blir tillbaka tryckta sista tio och vi får Dubbel utdelning - NOLL poäng blir på några få minuter istället TRE. I matchens 85:e kvitterar Sandviks keeper målvaktstatistiken för målvaktstavlor. Jays misslyckade frispark (?) letar sig högt upp bland molnen och innan den i minut 86 landar i burgavelns högra hörn.
Men där kan vi väl inte vara nöjda mot en jumbo? Nej när klockan tickar upp på nittio minuter sparkar Jonas iväg en inspark som Salle skarvar i djupet på Jay, dålig första touch som gör att bollen rinner iväg höger utanför hemmamålis straffområde. Andra touchen är bra och tredje är perfekt, med ett inspel snett inåt kan Sergio möta för 3-2 målet och glädjen och lättnaden är förstås Total!!
Hemresan till Sundsvall vart på tio minuter alltså rejält mycket kortare och detta gör att vi ändå har häng på en topp-tre placering, nästa helg väntar en hemmamatch mot Robertsfors och jag ska ändå inte säga att vi är avhängda från ett kval. Sålänge den realistiska chansen finns lever hoppet. Låt skägget växa!
#1
1-0 Daniel Brink 12"
1-1 Tobias Sahlin 45"
2-1 Jamal Neptune 80"
2-2 Anthony Allison 86"
2-3 Sergio Hinestroza 90"
Jag kan bara föreställa mig vilka sorters skrockfulla konstiga rutiner tränare Strandlund hymlade med på sin tid som spelare, påväg till Umeå fick han nämligen en fråga angående sitt vildvuxna skägg. Varför han blivit så skäggig på sistone? Förklaringen: "Så länge IFK inte förlorar så kommer skägget att växa!" Efter söndagsmatchen mot Sandvik växer skägget alltså åtminstone en vecka till.
Efter två spelmässigt bländande halvlekar borta mot Umeålaget Sandviks kunde IFK bärga tre pinnar - No Wait, this is the true story..
Laget som startade:
Jonas
Larsa - Per - Jocke - Staffan
Gissan - Hoffe - Samuel
Sigge - Jay - Salle
En del förändringar sedan sist alltså, Jonas in istället för avstängde undertecknad, Larsa in som högerback, Hoffe klev in i mittplanen sedan Kiwi lämnat för Härnta och Gissan vikarierade för Eje (skadad).
Årets sämsta halvlek
I en match som hade det mesta förutom just bra spel kunde hemmaspelande Sandvik vaska fram matchens allra första målchanser, första gången efter fem minuter då en hemmaspelare bryter ett anfall och sätter bollen emellan våra mittbackar som friställer hemmalagets vindsnabbe nr16 som skjuter utanför. Några minuter senare är Jonas ute på vift efter ett inlägg som han missbedömer men hemmalaget hinner inte snappa upp bollen som rinner över sidlinjen.
Minuten senare ringer det för första gången, ett inkast på IFK:s vänsterkant och en passning in i mittplanen ger Daniel Brink metern och möjligheten att sikta in sig rejält - med matchens hårdaste spark sitter bollen kryssribba in från 35 meters håll, otagbart för stackars Jonas i kassen. Bara att lyfta på hatten med en suck.
Första halvlek är raka motsatsen till vad som brukar kallas skönspel , tror jag räknade antalet passningar inom lagen (detta gäller både IFK och Sandvik) till max sex kanske sju. Planen som inte alls var i speldugligt skick bidrog förstås med sitt. Ett tydligt exempel av hur hela halvleken (läs matchen) såg ut är när Salle och Samuel springer med fullfart rakt på varandra och motståndarna snor bollen.
Vi vaskar ändå fram ett par bra chanser under första halvlek, Salle snurrar på vänsterkanten och slår ett inlägg som Jay tåar strax utanför, Gissberg slår en bra frispark där samme Jay missar ett ännu bättre läge, bollen utanför stolpen.
Strax innan domaren hinner sätta pipan i munnen för att blåsa av halvleken kastar Larsa ett snabbt inkast till Samuel som tar sig förbi sin bevakning och kan med ett misslyckat inspel ändå nå Salle som suger åt sig bollen och kan med kraft och styrka vända bort sin gubbe och med en tåpaj stänka in 1-1. Psykologiskt viktigt!
Tio minuter räckte
Det dröjer inte lång tid i andra halvlek innan Sandvik får en gyllene chans att ta ledningen, ett instick där Sandviksspelaren får bollen lite för långt ifrån sig kommer Jonas ut och ska plocka bollen, dock missbedömer han situationen och spelaren hinner peta bollen förbi honom, efter ett inspel blir det kalabalik och en svartgul faller men domaren friar.
Från vårat håll skapas det också några chanser, vår målkung Jay drar iväg en frispark ur skapligt läge där målis tippar till hörna, tio minuter senare skulle han få matchens solklaraste chans där han i en kontring sprintar ifrån jagande hemmabackar för att avsluta mitt på - retur rakt ut som snappas upp av Salle men en svartgul klädd hinner få fram benet, bollen ut till en resultatlös hörna.
Matchen går i stå under andra och jag får flera gånger påminna mig själv om att det faktiskt är en division tre, och inte division fyra match jag ser.
Just när man inte kunde tro att det kan bli mer tråkigt att kolla på matchen händer istället allt, från ingenstans kommer 2-1 till hemmalaget där Hoffe med en gubbe i ryggen spelar hem bollen till Jonas, som ska sparka upp bollen i banan på en touch. Ni minns att jag nämnde skicket på planen? Istället för att träffa bollen och skicka den all världens väg så studsar den oroligt och Jonas sparkar världens största hål i luften, Sandviks forwarden kan något förvånad springa in med bollen i mål. Och någonstans här vaknar vi ...
Anders och Tobbe gör direkt ett par ändringar där vi byter Samuel mot Ayhan och flyttar fram med ett 3-4-3 istället för 4-3-3, hemmalaget blir tillbaka tryckta sista tio och vi får Dubbel utdelning - NOLL poäng blir på några få minuter istället TRE. I matchens 85:e kvitterar Sandviks keeper målvaktstatistiken för målvaktstavlor. Jays misslyckade frispark (?) letar sig högt upp bland molnen och innan den i minut 86 landar i burgavelns högra hörn.
Men där kan vi väl inte vara nöjda mot en jumbo? Nej när klockan tickar upp på nittio minuter sparkar Jonas iväg en inspark som Salle skarvar i djupet på Jay, dålig första touch som gör att bollen rinner iväg höger utanför hemmamålis straffområde. Andra touchen är bra och tredje är perfekt, med ett inspel snett inåt kan Sergio möta för 3-2 målet och glädjen och lättnaden är förstås Total!!
Hemresan till Sundsvall vart på tio minuter alltså rejält mycket kortare och detta gör att vi ändå har häng på en topp-tre placering, nästa helg väntar en hemmamatch mot Robertsfors och jag ska ändå inte säga att vi är avhängda från ett kval. Sålänge den realistiska chansen finns lever hoppet. Låt skägget växa!
#1
Kommentarer
Trackback
